Vem som helst av oss faller för en hund utan hem, man vill hjälpa. 

I vårt land skall det inte finnas hundar utan hem och gör väl i princip inte det heller. Dock finns det hundar som lämnas in på olika hundhem där ägaren blivit sjuk, inte vill ha hunden längre, omhändertagen av polis med fler skäl däremellan som gör att även Sverige har hundar utan hem.

Främst kommer hemlösa hundar ifrån Ungern, Rumänien, Irland och Spanien och vi får se dem på sociala medier och olika hemsidor. SVT, liksom TV4 hjälper också till att visa hundar som vill ha ett nytt hem genom olika hundprogram i ämnet, adoptera en hund. En hel del hundar får också ett hem här i Sverige, via dessa kanaler. Men är där något man behöver tänka på mer än att man tänker sig att hunden i fråga kommer att få ett så mycket bättre liv här med dig?

Vad ska man tänka på?

Det finns mycket att tänka på och det kräver dessutom av oss att vi vågar vara ärliga mot oss själva och veta vilka kunskaper vi har och eller inte har vad gäller att ha hund. En hund som kommer från ett sämre liv, från att ha levt på gatan osv har en ryggsäck med erfarenheter som den inte kan berätta för oss och det kommer att komma situationer när hunden berättar – på så vis att vi märker olika reaktioner från den. Det kan vara att den skyggar undan något fast vi inte upplevde något speciellt. Det kan också vara att den morrar/ställer en viss person i en situation som vi inte förstår. Detta är minnen från hunden och det kan komma när som helst, detta måste man förstå som ”fosterförälder” att individer som farit illa bär det med sig. 

En annan aspekt med tid är viktig att tänka på – en traumatiserad hund kommer ofta att behöva upp emot ett år/ nio månader innan traumat släpper och då kan effekterna synas och också att hunden börjar känna mer trygghet. Sedan kan det ju bli så att vi är så observanta och bra på att ge hunden trygghet, energireduktion och alla annan hänsyn och omtanke så att resultatet blir en hund som verkligen fick en andra chans och det blev bra. Men jag ser för många men där det inte blev så utan en hjälpande hand som misskalkylerat sin egen förmåga och hunden man tagit hand om dennes ryggsäck var större än väntat.

Har ras någon betydelse?

Vilken ras eller rasblandning hunden man tänker sig adoptera har är också av stor betydelse. Alla hundraser har olika arbetsbakgrund med olika intresse och behovsområde. En Tax svarar på ett sätt vid hot, en Rottweiler på ett annat sätt.  Vilken ålder hunden har spelar så klart roll, en yngre hund har mindre ryggsäck även om den kan innehålla hemska minnen – så finns där större möjlighet att visa hunden ett nytt härligt liv. 

Idag tycks det vara många blandningar av Dogghundar, de härstammar från olika typer av stora kraftigt byggda hundar med kort päls, kraftigt huvud och trubbig nos – anfäderna var av typen boskapsvaktande- och stridshundar. Och ofta kan det vara blandning med till exempel Staffordshire Bullterrier American Bulldog, Dogo Argentino, Dogo Canario, Dog de bordeaux och olika Mastifftyper med flera.  Denna typ av hundar/raser har ett annat sätt att markera, visa och hantera rädsla och hot som hundindividen kan tycka föreligga. Dessutom tillhör de vad vi hundpsykologer kallar ”bluffmakare” vilket innebär att de är otydliga med mimik och övriga signaler. Detta gör att många andra hundar, som är normaltydliga med signaler mot artfränder, i lek och möten, har svårt att läsa dem och en dålig dialog kan uppstå.

Detta innebär inte att en svenskfödd hund av icke doggtyp inte skulle kunna bli en besvärlig adoption och att alla dogghunds typer blir en besvärlig adoption – men det är skillnad på raser av ett skäl och den genetiska skillnaden bär varje hundindivid med sig och den behöver vi se innan vi tar oss ann en hund med kanske ett trasigt liv bakom sig. Därför är det klokt att förstå och försöka få så mycket konstruktiv information om hundens tidigare liv som möjligt för att ge den ett bra liv och själv kunna hantera och njuta sin adoption.

Jag önskar alla hundar ett underbart liv och bejakar adoption när den är genomtänkt och ger individen en andra chans. En chans som blir bra och som var värd att ge hunden och dig själv.

---

Om Charlotte Swanstein

Charlotte Swanstein är hundpsykolog och beteendevetare på arten hund. Hon besitter specialkunskap på våra olika hundraser, deras behov, mentalitet och intresseområden. Charlotte är utbildad av Anders Hallgren som är den förstnämnda hundpsykologen med erkänt rykte inte bara inom Norden utan också i Europa och USA och startade sitt företag Fido’s Hundinformation 1993. Idag arbetar Charlotte med rådgivning inom hund både via sin hemsida Fidos.se och genom personliga möten, hon har även skrivit flertalet böcker inom ämnet.